3/30/2012

Min Elin

Ja, hon surar ibland för småsaker, kollar fb på sin iphone när jag pratar och slår lite för hårt i toadörren. Gråter för banala ting, mest åt program på Animal Planet eller när hon får restskatt...eller när grannen klagar på vår höga musikvolym. Ja, hon löser hår i hela badrummet, så att avloppet blir tätt, "skojar till det" och äter med öppen mun (speciellt med potatismos) och slänger lattar i marken när hon inte får som hon vill. Blir arg - på riktigt när jag går mot röd gubbe, fast att det inte kommer bilar och sitter i min säng (så att jag får dra upp benen under hakan) och pratar om Rema 1000 när jag vill sova. Hon äter godis 2 decimeter från mitt ansikte när hon VET att jag har godis-stopp OCH hon lyssnar på hopplöst dålig julmusik.




Men jag älskar henne! Såklart. Det är en fantastisk liten människa som jag inte skulle klara mig utan! Idag fyller hon 26 år. Mitt hjärta. Grattis till mig som har na! Kram vännen

(Bilden är från Versailles som kära Jessica har tagit)

/ / C 

I dag är ingen vanlig dag


Ni vet i Kenny Starfighter, när Markus sitter på biologilektionen och dagdrömmer om att han kysser Jaqline. Och när han vaknar upp så stirrar alla på honom för att han i själva verket kysser en kolunga. Och läraren, Slem-Sven, säger "Nä, Markus skrattar inte åt döden lägre. Döden skrämmer dig".
Det är så det är för mig när jag tänker på födelsedagar. Jag tycker inte om att bli äldre, gammal, för döden skrämmer mig. Det är inget jag är stolt över. Det är ju skitlöjligt att inte tycka om att fylla år, jag är fullt medveten om det. Så jag jobbar med saken och min kära, kloka, vän Karolin hjälpte mig förra veckan när hon sa att det är bäst att jag firar födelsedagen, för om jag inte firar, då är jag ju död och det är inte alls ett kul alternativ.
Så jajemän, i kväll firar vi in mitt 26 levnadsår med korvgrillning, rosa cider och kanske en liten tårta, yeey!!

/ / E

ps. för er som aldrig sett Kenny Starfigther så är det scenen fem minuter in i det här klippet jag pratar om.

3/29/2012

Så var det morgon, igen...

Ni vet man faller i säng, riktigt, riktigt sliten. Som en fura. Rakt ned, duns, somnar påengång. Försvinner in i drömmarnas värld. Det är deiligt. Speciellt när man gör det i någorlunda tid och tänker att man kommer vakna pigg och full av energi nästa morgon. I natt flög jag över hustaken till en söt liten stad och sög in all kraft som kan tänkas. Så vaknade jag...


...efter 7h som kändes som 2. Smash! Dessa mornar. Trenger några dagar på sjukan. / / C

3/25/2012

Kom våren, kom skratten

När jag vaknade i fredags och sömndrucket stapplade till duschen slängde jag en snabb blick i hallspegeln. Men jag såg inte mig själv, det var något i vägen. Jag måste erkänna att det tog en stund av intensivt blinkande för att verkligen förstå vad det var; Laleh-biljetter!!


Bästa födelsedagspresenten (en vecka i förskott) från bästa Clary!


Och tänk så magiskt det var. Och tänk vad hon kan den där lilla, lilla kvinnan. Och tänk vad Bjuröklubb är bra!

Vaknade av våren i dag, solen genom fönstret och fågelkvitter. Lovely. Så vi tog pick och pack och begav oss till Akershus festning, jag och Clary.


 Sånt som alltid skjer så fort Kladdström och Spillberg är i farten, på riktigt, alltid.

 Cecilia mötte upp efter jobbet och så strosade vi runt stan ett par timmar till för att sedan avsluta söndagskalaset här hemma med film och godis.


Tru dat!

/ / E

3/20/2012

tisdagsugglan


I trä! Veckans uggla kommer från Lidköping, Sverige :)

"Där ingen törs men alla hoppas"


Borde ju sluta upp med detta sönderlyssnande, om det inte vore så svårt...

/ / C

3/17/2012

3/14/2012

Steel Panther


Kort visit från la Suedé. Steel Panther på rockefeller var anledningen. På med paljetterna! Efter det att Henrik dragit på sig mina skinntights begav vi oss till det glammiga partajet. Guri, jag har fått rensa öronen 14ggr efter den här konserten. Hade även behövt en skämskudde att drunkna i. Speciellt när en brud tog av sig brallorna på scenen. Blev inte så snyggt som hon hade tänkt, då de liksom fastnade nede vid ena skon. Michael Starr, sångaren fick slita dem av henne medans hon hoppade på ett ben. Sedan gick hon, i trosor, ned i spagat. Dock inte över gitarristen, som låg utsträckt och väntade. Han såg en smula dum ut när han besviket kravlade sig upp på benen igen. Jag antar att det går vildare till när de inte spelar i Skandinavien.



Efter spelningen gled vi ned i källaren bakom den blå containern för att leta bandmedlemmar. Hittade Herr Starr. Han tyckte att mina glittertights var "f*cking awesome!" varefter han kladdade på dem, lite för mycket. Men jag antar att det är tillåtet, i en ålder på nästan 50, om man är rockstjärna (!?). Henrik och Fredrik fick high fives och var mycket nöjda när vi traskade hemmåt. Lyckat!

/ / C

3/12/2012

Lördagsunderhållning

Jag hade tänkt krypa ner i soffan med en godisskål och se på Melodifestivalen när jag kom hem från jobbet i lördags. Men det blev hemmadisco med Anna, Tina och Alex istället. Såå mycket bättre!

/ / E

3/07/2012

På åsen en tisdag

Är det inte egentligen ganska gøy/roligt och underskattat att bygga med lego? Fast när jag och Lucas bygger får jag bara kravla omkring och leta efter de rätta bitarna, medan han få göra det roliga och sätta allt på rätt plats. Men det är väl kanske en mosters uppgift när hon är på besök, att krypa omkring och få legobitar under knäskålarna.

 Färdigt! Det blev en fin brandbil.

Den här lille mannen hjälpte inte till något vidare. Min telefon var så mycket mer underhållande...


Syster yster och en liten hungrig sak.

Skruttis! Hon är så liten och lätt att man bara kan...

...flänga omkring med henne som ett flygplan hööögt upp i luften!

/ / C

3/05/2012

A walk down memory lane


När jag växte upp köpte vi inte mjölk på Ica eller Hemköp, så som alla andra i Alfta gjorde. Nä, i våran familj gick till grannen/naboen Tore, med en kruka, och köpte 5 liter mjölk för 15 kronor. Det var även där som vi köpte våra ägg och ibland också den godaste "blandosten" (gjord på både get- och komjölk) du kan tänka dig.
I Tores ladugård fanns två kossor, fem getter, en bock, ett tjugotal höns och en tupp så klart. Getterna mjölkades för hand och till kossorna hade han en liten, liten, mjölkmaskin. Av mjölken gjorde han ostar som han sedan sålde där hemma i köket. På sommaren lånade Tore hem en häst, Glender, som han använde när han hässjade sitt hö. Det är från ett sådant tillfälle bilden här ovan är tagen. Mamma packade en picknick-korg och tog med oss fyra barn och så överraskade vi Tore med en liten kaffepaus.

   Det är så mycket jag skulle kunna berätta om Tore och hans djur som är en stor del av min idylliska barndom men det får vi inte plats med här så ni får bara föreställa er hur fint det var och så tar vi historien om våren 1999 när allting vände. Tore fick en hjärnblödning och hamnade på sjukhus. Min pappas moster/tante Märta och min pappa tog tillsammans hand om djuren i väntan på att han skulle bli frisk och komma hem igen. Men Tore blev inte frisk och han kom aldrig hem igen.

   Tore hade ingen familj. Inga avlägsna släktingar som var intresserade av vare sig djuren eller gården. Ingenting. Så djuren försvann, såldes eller slaktades. Och resten, alla saker, allt från sockerskål till trädgårdsgunga och hästvagnar osv auktionerades bort. Gah, den där auktionen är bland det värsta jag har varit med om. Visst det är väl bra att saker kommer till användning och inte bara står och ruttnar bort men att se någons liv säljas till högstbjudande är en speciell upplevelse.
   Men ett mål hade jag med auktionen. Det fanns en liten mjukisdjurskossa som sedan några år tillbaka hade stått i Tores kök. Den fick han av mig och mamma en gång på en födelsedag. Om man klämde den lilla svartvita kossan på magen så råmade den precis som en vanlig ko. Jag var så stolt av att han blev så glad när han fick den och att han faktiskt lät den stå bland andra prydnadssaker där på hyllan i köket. Så det var ju inte mer än rätt att nu när Tore var död så skulle jag ha tillbaka den där lilla kossan.
   Inför auktionen hade alla småting från köket samlats i stora lådor och en efter en ropades de där plocklådorna ut. Mamma hade kollat av lådorna i förväg för att veta i vilken av dem som kossan låg i och heldigvis (lyckligtvis för er svenska läsare) var väl de där lådorna inte så populära och dyra så vi fick rätt låda och kossan blev min! Åh, lyckliga, lyckliga stund!

   Och den är still going strong, den lilla kossan. Den har överlevt folkhögskola, studentlägenhet, andrahandslägehet och nu Oslo. Och banne mig, den ska med mig resten av livet!

/ / E

3/03/2012

Dags för helg!


Kvalitetstid med Filip och Fredrik. Så som vi bor här, kan en egen liten stund vara mycket värd. Senaste avsnittet av "Får vi följa med" fick starta denna fredagskväll. Ett riktigt mys-avsnitt. "Barfota över hela kroppen" var ett uttryck som gled förbi under ett samtal i progammet. Ingen gjorde någon notis över det. Kan man säga så? Det har jag aldrig hört. Jag gillade det. Det lät inte så naket som naken. Eller det lät finare än naken på något vis.


Efter några timmar kan det bli lite trist att vara ensam. Som tur är behöver man inte lida av det någon längre stund i den här lägenheten. Efter lite fniss, skratt och dans tillsammans släppte vi iväg stora C ut i Oslonatten.

Här pysslade vi vidare och lekte hårsalong. En pyts med lite blont i mitt och...

...en pyts med lite rött i Elins. Det såg ut som att någon hade mördat tre grisar i våran dusch när det skulle sköljas ur. Men gah så vackert det blev! Det är ett glatt E som nu sitter i soffan och skakar på håret "Titta, det brinner!".

/ / C

3/01/2012

godmorgon!

Då har det redan blivit torsdag! Sitter på jobbet, framåtlutad och kisar med svullna ögon på skärmen. Oj vad trött man kan vara. Men det går fint när man vet att imorgon är det fredag, en dag då det är tillåtet att vara vaken hur länge man vill, utan att få dåligt samvete för morgondagens bestyr. Jippi för det. Nu ska jag försöka vara litt effektiv här...

/ / C